onsdag 4 februari 2009

En sjöman älskar havets våg. NOT!

Myter finns det gott om, och en del med marint tema. Som sången ovan. Skulle inte tro att så värst många vill skriva under på den. Snarare är det så att i stort sett varenda sjöman längar hem, från ungefär dag 1 och att en sjöman helst vill ha platt vatten. Och alla räknar dagar och pratar om hemmalivet.
Att platt vatten uppskattas blev ganska uppenbart på resan till Norrköping då vi fick in sjön på styrbords låring, dvs snett in bakifrån. Då slingrar det på ganska bra och de som känner av sjösjuka gör det då. Kroppen får jobba hela tiden och är man på platser där man inte kan se ut så är det svårt att parera.
En (nack)del i det moderna sjömanslivet är korta hamnanlöp. Norrköping fick jag inte se så mycket av, trots Sjömansservice:s möjlighet till fri transprt in till stan. Vi kom på natten, och gick starax före fem dagen därpå, dvs. då jag slutar, så iland kom jag inte!
Nu har det gått dryga tre veckor så man skulle kunna säga att jag nu klarat av period 1 av denna match. Ingen utvisning än, bara lite smågruff vid ringside. Vad kan man säga om detta då?
Sjölivet är som jag tidigare antytt helt annorlunda. Industriellt båtåkande är också helt annorlunda mot fritidsdito. Även om mycket i princip påminner om varandra så går det inte att jämföra riktigt. Utomskärs är inget begrepp utan utgör det normala, någon annastans finns det ingen plats att manövrera.
Den gamla klyschan att "ett fartyg är ett samhälle i miniatyr" stämmer verkligen. Jämförelsen med processindustri känns nära för här pågår verkligen verksamheten dygnet runt oavsett allt annat. Man skulle kunna tänka sig att man "tog det lite lugnt" om man förtöjer kl 3 på natten innan man börjar lasta eller lossa, men inte. Allt rullar på, vardag som söndag. Skillnaden är bara vilken individ som gör jobbet. Det märker jag på att veckodagarna börjar flyta ihop. Måste fundera på vilken dag det kan tänkas vara idag...
Sjölivet verkar också vara isolerat från övriga samhället på gott och ont. Kulturer som iland lösts upp och försvunnit för länge sedan lever envist kvar på båtarna. Jag har ju inte så bred erfarenhet än förstås, men jag iaktar och försöker utröna vad som är specifikt för denna båt och vad som är generellt i branchen. Jag tror mej kunna påstå att denna nog inte skiljer sig så jättemycket från de andra. Eller så är det i kombination med att jag förflyttat mej från branscher som är mer konservativa till mindre, det är jag mer osäker på.
I vilket fall som helst är det många saker och maner som jag lämnat för länge sedan som nu gör sig påminda. Jag kommer på mig själv med att tänka "javisst ja, så där kunde det vara" och "så där var det på SAAB", eller på Elekroswede eller på Televerket. Vissa saker kan också vara kulturellt betingade som att svensk och filipinsk kultur skiljer en hel del.
Det är intressant att se och uppleva skillnader och kunna jämföra. Jag har lärt mej mycket av Filipinarna som jag inte hade en aning om. Det katolska är starkt. Kanske därför de är så flitiga. Jag trodde de var buddhister som i Tailand, men icke. En liten detalj, om man går på en katolsk skola och råkar krydda språket med något icke godkänt ord så ordnar nunnan att tungan blir tvättan med en "Holy soap", alltså offentligt intvålad med typ DUX. Översätt det till svensk kontext om du kan.
Sjölivet har också inslag som jag gillar. Livet är extremt enkelt med fasta rutiner. Sjön varierar och naturen är nära inpå. Maten står alltid på bordet och kylen är välfylld. Jag har fått se nya orter och det kommer fler. Näst på tur står ju Rotterdam med en hamn som heter duga! Jag kommer att försöka lägga min fridag där så ett blogg-reportage planeras. Internet ombord är en välsignselse. Det märks nu när vår antenn pajat så att vi just nu inte har det, alla pratar om det. Så på detta område har det moderna samhället verkligen kommit ifatt här ute.
Jag har verkligen börjat upptäcka vår film-dvd-mapp, en prenumeration på ett brett urval av alla nya biofilmer, jättebra! Klämmer nog en film varannan kväll nu. Igår såg jag "This is England" Ingen kan göra reality-film som engelskmännen. Se den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar