Nya perspektiv på svensk tandvård

Tillbaks till Brofjoden. Det har varit några korta resor nu så anlöpen kommer tätt. Denna gång lots på förmiddagen efter att ha guppat runt några timmar utanför Måseskär. Vår maskin går med fast vartal, 500 varv/minut oavsett fart genom vattnet, så det är lite svårt att veta hur det rör sig framåt enbart genom att lyssna på ljudet och känna vibrationerna från kojen innan man stiger upp. Det som inte stämde denna morgon var båtens rörselser. Vi brukar inte rulla på det sättet. Svaret fick jag när jag drog isär gardinerna i hytten, vi gjorde nog bara 0,2 knop, typ. Anledningen till detta var tydigen att "Agenten" missat att förboka lots och då hamnar man sist i kön och väntetiden var för kort för att göra oss besväret att ankra. ( En agent är en firma i land som bistår med allahanda uppdrag, alltifrån att fixa tullhandlingar till att komma ombord med dagens tilding och ordna läkarbesök. ) Nu kom en råoljebåt emellan och då tar det några timmar innan den är klar. Så är det i den här branchen. Man vet aldrig riktigt hur det kommer att bli.

Väl vid kaj blev det att putsa fönstren på bryggan, en rejäl glasveranda med fin utsikt över Lahälla. Som dagman är man under "Bosen" och då får man hjälpa till med allahanda pyssel på däck, oftast totalt interlektuellt befriade, så huvudet kan använas till annat.

Det som bröt rutinerna denna dag var fortsätttningen på följetången "Tandvård för filipinare" där jag även denna gång fick agera ledsagare, ett Llte småtrevligt avbrott i sjömanslivet.

För mej var det säkert 30 år sedan jag besökte folktandvården i Lysekil och till råga på allt låg den kvar på samma ställe! Flashbacken av tandställning a al boxarbett i plast bara infann sig direkt. Det visade sig att Västra götalandsregionen i Lysekil inte åtar sig att mot full betalning fixa en ny protes åt min filipinske vän. Det var ett mycket besvärligt arbete som skulle kräva fem återbesök, minst och kosta 3500kr minst. "Tyvärr kan vi inte hjälpa er". Vaddå tyvärr? Fattade noll. Hur svårt kan det va? Sköteskan i receptionen såg besvärad ut när vi skulle gå, men hon gav oss en lapp med stadens tre privattandläkate på, så vi började knalla runt. På kungsgatan, mittemot Apoteket hittade vi en som hade öppet. Upp i stolen, avtryck och sedan besked om att hämta tanden efter två veckor, KLART! Dessutom för 2500kr. Jag har lärt mej något om den offentliga tandvården i Sverige: Fram för mer privata landläkare! Anar mig till att detta även går att översätta till annan landsingsbedriven vård. Är det någon som tror att NÄL-projektet kommer att bli effektivt? Inte jag i alla fall.

Jeff var glad och lite sugen på att se sig omkring så vi "gjorde stan", dvs. gick till södra hamnen, köpte två semlor ppå Landsvägsgatan och tog en promenad till Gullmarsbaden. Jag var ju tvungen att visa stället som jag berättat om för min nye vän. Vi åt våra semlor på bryggan och jag försökte verkligen lära honom hur den äts och hur det uttalas. Ä är ett svårt ljud för en filipinare. saaamla, SÄÄÄMLA