tisdag 20 januari 2009

Eastham eller Oslo, det är frågan för dagen

Efter att ha haft en go stund med Eva och Albin ombord lastade vi klart våra 14600 kubikmeter eldningsolja i Brofjorden, lade vi ut och satte kurs mot Karlshamn. SMHI hade lovat syd 15m, så jag förväntade mej ett stångande och stampande över Skagerak och Kategatt, men icke. När vi lastat fullt är vårt djupgående runt 9 meter, och då gör ju inte den våghöjden så mycket skillnad om man får sjön i nosen. Man lär sig hela tiden. Jag gick en sväng upp på bryggan för att hälsa på Lotsen Erland som jag känner lite sedan tidigare, och sedan direkt i koj vid ett.

På förmiddagarna brukar jag vara på däck, men idag blev det bryggan och navigation. Den är i och för sig klar innan, så att navigera består mest i att hålla koll på om båten kör som den ska. Att den kör som den ska innebär att den håller sig 2-3, max 5-10 meter från den utlagda rutten, inte illa. Då och då kommer det en dansk fiskebåt och då spelar det ingen roll om han kommer från vänster eller höger eller om att farleden är trång, men jag börjar lära mej spelreglerna nu. De verkar ha hittat på en egen sjövägsregel som alla snällt tycks följa, så även vi.

Vi brukar veta en eller ett par resor innan vad som väntar och nu var beskedet Eastham lite innanför Liverpool. Det innebär en sjöresa på i runda slängar 1000 sjömil och då går det norr om Skottland på erkänt tuffa vatten särskilt så här års. Dessutom är floden grund och dockan trång så det var inte populärt. Jag tyckte dock för min egen del att det hade varit lite kul med lite äventyrliga vatten, men höll det för säkerhets skull för mig själv.

Det visade sig att lastägaren nog skulle lyckas med att skaka fram ett alternativ: lasta i Göteborg och gå till Oslo. Det var tydligen en fempoängare, så nu väntar alla förhoppningsfullt på en "confirmation". Anledningen? När man gör en utlandsresa öppnas "slabben" och där säljs diverse varor skattefritt. Så nu får skeppshandlaren i Göteborg snart en rejäl beställning på snus, cigaretter och diverse tungt beskattade drycker. Eftersom besättningen uppskattar att slippa gunga runt i onödan, men samtidigt vill ha en utländsk hamn som destination framstår förstås Oslo som en riktig fempoängare. Själv funderar jag om 70% mörk choklad är billigare därute än hemma. Man kanske skulle slå till med en kaka!

Rockien lär sig alltså hela tiden om vad som är viktiga och mindre viktiga faktorer i sjölivet och ordet lastbåt har nu fått ännu en innebörd :).

Nu väntar ännu en bryggvakt, troligtvis med besked om denna fempoängare gäller eller om det trots allt blev en sväng runt Skottlands nordkust. Fortsättning följer.

Tack för alla uppmuntrande mail och kommentarer! Det är mycket uppskattat. Här råder ingen brist på något, utom just på er "ashore". Jag skall försöka få till ett ombord-reportage, Dan. Häll ut!

4 kommentarer:

  1. Liten fråga: När ni lämnar Brofjorden, tutas det då? (i mistluren alltså...) Upplevde att jag förra året i kajak utanför Bohus Malmön hörde en "tuta" för att en lång stund senare när en tanker passerat ut vi Dynabrott mötas av en "tsunamivägg" efter båten som förstärkte den befintliga sjön till mer än spnännande våghöjd... Funderade efteråt på om det var besättningens sätt att varna omvärlden för svallet?

    SvaraRadera
  2. Hoppas att vi kommer i sån tid från Norge till brofjorden att vi kan ses igen.. Det var ett trevligt besök! Ha det bra/ Albin

    SvaraRadera
  3. Kul att läsa om vad du har för dig. Måste vara annurlunda mot kontoret och datorn. Vad gör du på kvällar och annan ledig tid?

    SvaraRadera
  4. Trevligt det här, första bloggande jag varit med om! Men du, var är alla fakta? Längd, dödvikt, tonage, motor, antal cylindrar, antal propellrar ... okej, förmodligen bara jag som är intresserad. Dessutom, den där giren, står man bara däruppe på bryggan och måttar med ögat och vrider på ratten, eller hur funkar det?

    SvaraRadera